Dramatik

En skiss med handlingens tänkbara förgreningar. Från workshop med Unga Klara 2020.

Att skriva en Techformance

Det skiljer sig drastiskt att skriva manus till en Techformance-föreställning jämfört med att skriva ett traditionellt teatermanus. Förutsättningen är att skriva ett förgrenat manus där publiken styr handlingen, genom att de väljer vad som ska hända.

Det innebär att det krävs mer från dramatikern i form av striktare dramaturgi, kanske flera berättelser med olika slut och en mängd intressanta scenarion för publiken att välja mellan. 

Skrivperioden blir därmed längre än vanligt, eftersom förgrenade manus är betydligt mer omfattande än traditionella teatermanus.

En Techformance-föreställning är interaktiv. Under hela arbetsprocessen bör du därför tänka på att publiken behöver bli involverad för att känna engagemang, från prolog och föreställning till epilog. Det gäller förstås även under de olika scenerna, scenarion och under föreställningen. 

Har du som dramatiker ingen erfarenhet att arbeta delaktigt och/eller inkluderande kan du bjuda in målgrupper till workshops eller diskussionsforum. Lär dig genom att lyssna till deras önskemål, behov, testa idéer och bli inspirerad av hur de kan vara delaktiga i att skapa scenarion och upplevelser.

”Du måste känna din målgrupp. Skriver du för vuxna så är de mer moraliska i sitt sätt att tänka. Exempelvis, har en rollfigur varit elak måste det bli negativa konsekvenser. Skriver du däremot för tioåringar så vill de gärna göra kaos. De tycker det är kul att utsätta rollfigurerna för svåra val och tycker nödvändigtvis inte att någon elak rollfigur ska stå till svars.”

Daniela Kullman
dramatiker

Exempel på förgrenat berättande 

En förgrenad berättelse är en berättelse som delar sig och tar dig till alternativa platser eller situationer baserat på de val du gör.

Förgrenade berättelser finns i olika typer av verk. På 80-talet var det populärt med soloäventyr (Gamebooks) där läsaren i slutet av ett kapitel fick välja vad som skulle ske härnäst.

Ett annat exempel som ligger närmare deltagarkultur är bordsrollspel. Alltså när du är deltagande i verket, och där varje person rollspelar en egengjord figur genom ett äventyr, blir starkare och får utrustning och nya attribut.

Många dataspel innehåller också berättelseförgreningar. Till exempel Monkey Island (1990) eller Divinity: Original Sin 2 (2017). 

”Formen Techformance inbjuder och kan ge ett mervärde till vissa tematiska ämnen, till exempel fria viljan, demokrati eller determinism, i och med valmöjligheternas funktion. Gruppens vilja vs individens, vad är viktigast och när är ett majoritetsbeslut moraliskt eller inte?”

Gustav Tegby
dramatiker

Att skriva förgrenade manus 

Har du som dramatiker inte skrivit ett förgrenat manus förut? Då kan det vara bra att vara medveten om vissa begränsningar och svårigheter som finns. Här är några exempel.

En vanlig fallgrop är att låta varje val leda till ännu flera val. Det skapar en struktur som exponentiellt växer. Att skriva alla dessa alternativa spår blir omöjligt. Dessutom finns den reella tidsbegränsningen att pjäsen inte kan vara hur lång som helst och att skådespelarna inte kan eller hinner repetera en obegränsad mängd text. Bara en förgrening tidigt i pjäsen gör manuset ibland dubbelt så långt att repa in.

Ett exponentiellt växande manus

Diamantformad struktur

En tumregel inom spelutveckling för att motverka stora narrativ är att dra ihop berättelsen efter en förgrening. Alltså att skapa små utstickare som sedan leder tillbaka till huvudspåret igen.

Det skapar en illusion för spelaren att valet ger konsekvenser. Spelaren ges då agens, det vill säga en meningsfull påverkan i verket, utan att det påverkar storleken allt för mycket.

Utmaningar och lärdomar

Det är också bra att tidigt i processen tänka ut huvudspåret och vilka möjliga slut du vill visa. Därefter kan du enklare konstruera små sidoäventyr, om så önskas.

Det är en utmaning att skriva ett jämnt manus utan några favoritvägar som du föredrar att publiken ska uppleva. Dramaturgin kräver testning att få alla valen ska ge en konstnärlig upplevelse, så att inte bara en väg är den ”rätta” medan det finns utstick som bara finns där för förgreningens skull. 

När du skriver ett förgrenat manus behöver du förlita dig på skådespelarnas förmåga att komma ihåg föregående situationer och vilka val som gjordes. Därför kan det vara bra att de alternativa vägarna är tydligt skilda rent tematiskt eller praktiskt.

Olika typer av förgreningar

Lite förenklat kan du dela in förgreningar i tre storlekar, baserade på hur de används.

• Förgrenad dialog – publiken får välja vad skådespelarna ska säga i en situation och skådespelaren agerar därefter. Behöver inte påverka följande scener, men kan absolut medföra konsekvenser längre fram i pjäsen. Kan vara allt ifrån ren dialog till känslor eller agerande gentemot motspelare.
• Förgrenade scenario – pjäsen kommer till en valsituation där handling påverkas av publiken. Kan göras mer omfattande än en förgrenad dialog då både handling, scenerier och rekvisita kan användas.
• Förgrenat narrativ – syftar till att hela pjäsen ändrar riktning eller tematik och medföljer betydande och exklusivt innehåll, baserat på publikens val. Det är storskaligt och gör att produktionen blir betydligt längre.

Utöver dessa finns tre sätt att skriva förgreningarna.

• Traditionell förgrening – varje val leder till ett unikt scenario
  (Ett exempel: varje val har 1–3 val som i sin tur leder till 1–3 val)
  • Positivt: Underbart för omspelningar (det blir nytt varje gång)
  • Negativt: Dyrt och stort (ökar behovet av repetition och eventuellt även musik, rekvisita, ljus, scenografi etc)
• Parallella spår – Flera fristående berättelser som samexisterar
  • Positivt: Kan få världen och berättelsen att kännas expansiv
  • Negativt: Kan kännas splittrad och att berättelsen inte är förenlig
• Flaskhalsar (diamantstruktur) – Multipla val som leder till samma avslut
  • Positivt: Kortare manus att skriva och repa in
  • Negativt: Kan kännas likadant vid varje genomspelning